ett år sedan
kan inte förstå att det redan har gått ett år sedan simba blev en ängel!
känns som det var förra veckan som han sprang omring här och busade, myste och var min bästis!
han finns fortfarande hos mig och jag tänker på honom dagligen, hur det hade vart om jag fortfarande hade honom vid min sida. saknar honom något enormt! jag pratar ibland fortfarande som om han var här för då känns det inte lika ensamt och saknaden blir mindre just där och då.
under detta året har jag varit lite mera fri än innan, har kunnat sticka iväg och bara vara om jag kännt för det, men skulle hur lätt som helst byta det livet emot simba om det valet hade funnits!
har bestämmt mig för att inte skaffa katt fören jag vet hur mitt liv ser ut, vart jag kommer bo, vart jag ska jobba. kommer aldrig att få en så bra katt igen, som lekte apport, myste, stöttade och gav mig många skratt.
men det är nu idag som det var ett år sedan prinsen blev kung och jag är säker på att han har det bra där han är nu! försöker tänka mig att han är med snailda och har ett bra "liv".
vissa av er kan säkert inte förstå hur jag känner, han var ju bara en katt men för mig var han mycket mer. han var den som alltid fanns där för mig och vi tog oss förbi de dåliga stunderna tillsammans.
att han gick bort på grund av att njurarna slutade funka var ju en stor fet nitlott för oss! kan inte sluta att klandra mig själv eftersom det var mitt ansvar. visst, jag tog honom till veterinären när något var fel så det var inte mitt fel men känns så på något sätt.
suck. svårt att förklara hur jag känner men kan ju i alla fall säga att det är tomt!
jag vet att han satte avtryck hos många och deras saknad också är stor.
denna bloggen heter ju malinosimba men eftersom det inte finns något malin och simba längre så är detta sista inlägget jag gör. kommer ha kvar bloggen för att kunna gå tillbaka i tiden och läsa om mitt o simbas liv men avslutar på ett eller annat ätt med detta "ett år sedan" inlägget.
simba du kommer alltid finnas med mig. jag tackar dig för allt du hann att ge mig under våran tid tillsammans. hoppas du har det bra där du är nu och att du inte är arg på mig för att jag avlivade dig, utan hoppas att du förstod att jag gjorde det för ditt bästa så du slapp lidandet till självdöd. att du är begraven ute hos mamma är för att de personerna älskade dig som sin egna precis som jag. du är saknad av många för att du var underbar, en dröm. du kommer och hälsar på mig i drömmarna ibland och hoppas att du kommer att fortsätta med det för jag saknar dig prinsen min! hoppas du vet hur älskad du var och är! saknar dig så det gör ont!
älskar dig, kram "mamma"
Kommentarer
Postat av: Mia
<3
Trackback
