- <3 -

Ari ville börja trava för att hanna red framför mig, men jag höll in han och försökte få han i skritt, men det hade motsatt inverkan! när han kom förbi hanna satte han av i fyrsprång! jävlar vad det gick undan! det hjälpte inte om jag sågade, vinglade eller försöka snurra, inget funkade, för varje försök gick det fortare och fortare! såå fort har jag ALDRIG ridit!! när vi var halvvägs ser jag Isac på moppen och tänker: han kommer bli översprungen! jag skriker (vad jag tror) flytta på dig, men jag hade tydligen bara skrikit åt honom, jag kunde nog inte forma ord så arg jag var. Ari blev rädd för moppen och sprang då ännu snabbare! tror jag kunde kyst marken i svängarna! jag tänkt att jag skulle hoppa av (i den farten??) men bestämde mig för att sitta kvar så Ari inte skulle vinna(smart!!)! när vi nästan var framme såg jag mig framför mig hur han springer igenom staketet in i hagen med mig på!! men nej då, då kommer Svarten och ställer sig framför han i sista sekund så han måste tvärstanna. Svarten hade då ingen ryttare kvar... Hanna hade ramlat av vid moppen så Isac tog med henne hem! Såg att hilmar skulle köra med bilen, tänk om han hade kört halv minut tidigare?? då hade det inte varit roligt och mött han på vägen med 2 skenande hästar..  jag kommer inte ihåg resten så detta har jag fått berättat för mig då jag var i chock och full av ilska: När jag kom fram skrek jag till hilmar: Hitta hanna! jag hoppade av Ari och tog tag i Svarten också. Jag sa till Geir att hålla svarten sen, jag höll aris tyglar i högerhanden och sadlade av med vänserhanden (brukar inte orka med båda händerna???)tog in han i hagen (vem höll staketet??) och tränsade av. någon stans där i mellan hade jag fått honom till att stå blixt stilla genom mina skrik! jag hade inte tillåtit honom att flytta huvudet när jag sadla och trensa av??? hmm.. väl i hagen var jag så arg att jag skakade! jag "skrämde" homon så han sprang in i hagen! någon stans i gröten hade mamma frågat vem av dem som hade börjat, och jag skrek till svar: "VEM FAAN TROR DU???" ..

sen satte jag mig och lugnade mig med en cigg och såg att hanna (som tur var)var okej! svarten hade hängt efter när Ari sprang.. sen åt vi mat och jag såg hur skamsen han var ute i hagen så vi gick ut till dom. han var såå skamsen!! men jag pratade med honom, gav honom morot och pussade på honom för att visa att allt är okej nu! har så dåligt samvete pga hans förflutna.. men som mamma sa: "man måste sätta gränser också". så nu sitter jag hemma i åmål med en skadad rygg. i ett av försöken att stoppa honom hörde jag bara knak i ryggen.. så den mår inte så bra nu.. Så resten av vägen fick jag så upp i sadeln i den farten, inte skönt!! men men bara för det är det inte slut, kanske på dem i helgen igen!! det som förvånar mig mest är mitt temperament och min styrka jag hade.. omvandlade jag ilskan till styrka tro?? kanske alltid ska vara ilsken:P nog om detta nu, alla lever och det är det viktigase! =)